Rusty (Pegetrix Rusty-Dusty)

Boxer  23.9.1993 - 3.3.2003

När vi skaffade Rusty hade vi redan en boxer - Mimmi. Jag hade insett att jag ville träna och tävla lydnad och att Mimmi inte var intresserad av det.

Jag började träningen genast då Rusty var valp. Jag hade nyligen bekantat mig med klickerträning, och tränade enligt de principerna. T.ex. fotgåendet lärde han sig så att min vänster sida var en plats där det var tillåtet att tigga. Han lärde sig snabbt att gå på korrekt plats och orkade hålla på länge.

När Rusty var ca 8 månader så blev jag otålig över att han fortfarande behövde ett handtecken för att lägga sig. Jag tyckte att han efter nästan 6 månaders träning borde kunna det på verbalt kommando. När jag sade kommandot och han endast tittade oförstående på mig så började jag trycka ner honom. Nästan genast (innan jag ens fått ner honom) slog det mig plötsligt hur korkad jag var! Jag hade en fantastisk hund, som älskade att jobba - varför tog jag då till våld? Jag fortsatte att träna med handtecken och en månad senare kunde han lägga sig på ordkommandot!

När Rusty var kring ett år tävlade vi i nybörjarklass (klass I i Sverige) med resultaten 196 och 193 poäng. Många säger att det är illa att träna hundar tidigt, att man bränner slut dem. Jag tror att det beror på hur man tränar. Rusty förlorade aldrig sin arbetslust, det var kroppen som till slut inte orkade.

Resultaten i högre klasser var inte så bra som i nybörjarklass. I öppen klass "misslyckades" han ändå bara en enda tävling. Det var tyvärr den enda tävlingen jag upplevde som viktig, nämligen boxrarnas lydnadsmästerskap.

Rusty var en underbar hund bortsett från en egenskap - han var väldigt hundaggressiv. Trots att jag försökte ha koll på honom, så förorsakade han två eller tre gånger skador på andra hundar, som krävde veterinärbesök.

Med Mimmi kom han ändå bra överens. Det kunde bli slagsmål över mat eller leksaker ibland, men det var sällan. Ett undantag fanns det: när han var 2-3 år så hände det två år i rad att det blev väldigt många slagsmål i maj-juni. Vi vra nära att avliva honom då, men i mitten på juni lugnade han ner sig. Vi gjorde allergitest för pollen, men det hittades ingenting. Jag gick till en homeopat, trots att jag inte helt tror på homeopati. Rusty fick några Lachesis-piller, som han åt i mars 1997 (tror jag att det var). Efter det var det aldrig några större problem i maj-juni! Vad skall man tro...

Jag slutade tävla i lydnad när Rusty fyllde fyra år, för han började allt mera stirra på hunden till vänster vid platsliggningen. Jag tyckte att jag inte kunde lita på honom, så jag lade av med lydnaden helt och hållet. Eftersom Rusty var en arbetsnarkoman, så måste vi jobba med nånting. Det blev freestyle. Det kan du läsa mer om här.

Rusty tävlade sista gången i oktober 2001. Under 2002 blev det allt mindre träning. Eftersom Rusty hade en väldigt intensiv ögonkontakt, så roade jag mig med att träna den ännu mera. Rusty var helt galen i leksaker. Ändå kunde han gå fot rakt över en leksak utan att ens snegla mot den eller hålla ögonkontakten med mig medan jag tog fram en leksak som jag hållit bakom ryggen och kastade iväg den någon meter.

Vid nyår 2003 märkte jag att Rusty inte orkade gå så långa eller raska promenader längre. Torsdagen den 27 februari var vi ute och gick på isen. Rusty hade sackat lite efter som vanligt. Då jag vände mig om och tittade efter honom, så låg han utsträckt på sidan. Då jag kom fram till honom och rörde vid honom steg han upp och var nästan normal.

Under veckoslutet blev han sämre, han andades tungt och orkade ingenting. På måndagen åkte vi till veterinären som konstaterade att det var hjärtat och att det inte fanns något att göra.

Rusty var en väldigt krävande hund både till temperament och arbetsbehov. Jag är djupt tacksam för allt han lärde mig.