Mimmi   (Fix-Way Tirlittan)

Boxer  13.1.1992 - 18.9.2002

Mimmi var den första hunden i vår familj. När hon kom till oss bestod familjen av mamma Alva, pappa Willy och fyra barn i åldern 4-11 år. Vi bodde (och bor fortfarande) i en villa i utkanten av en liten by vid den finska sydkusten.

De flesta boxrar brukar vara väldigt energiska och livliga, men Mimmi var en "soffhund". Vissa saker tyckte hon var roliga, t.ex. agility och spårning, men promenader var trista, särskilt då hon måste gå kopplad längs vägen. Skogspromenader var en annan sak! Hon använde inte friheten till att springa omkring, utan till att kunna stanna och begrava nosen i någon intressant lukt.

Mimmi var en rymmare. På gården kunde hon sakta strosa närmare och närmare tomtgränsen. Vände man ryggen till så var hon vips borta! Då stack hon antingen till grannens tomt för att kolla om deras hund lämnat några ben ute eller så var hon vid stranden och snokade. Hon luktade ofta av strandleran då hon kom hem. En annan passion var att knycka fiskbetet ur mårdhundsfällorna.

Lydnadskarriären blev kort. Hundskolans metoder på den tiden var att rycka i kopplet om hunden gjorde fel och belöna med en godbit om den gjorde rätt. Med en nybörjares (=min) timing blev det väldigt förvirrande för Mimmi. Vi klarade ändå nybörjarklass (Klass I i Sverige) med ett nödrop. Sedan blev det stopp.

Det var inte något speciellt moment som var problemet. Mimmi tävlade sex gånger i öppen klass (=klass II) och i varje moment har hon fått 9 eller 10 åtminstone en gång. Men jag tror att hon fick 0 i nästan varje moment också nån gång...

Jag lät sedan henne slippa lydnaden. Trots att jag bytt träningsmetoder, så var grunden så pass negativ, att hon aldrig tyckte det var roligt.

Framgångarna var större i agility. Visst blev det felpoäng varje gång, åtminstone tidsfel, men både Mimmi och Pamela (äldsta dottern) hade roligt då de höll på. Vid 7-8 års ålder fick Mimmi på problem med framtassarna, och agilityn fick läggas på hyllan.

Mimmi fick sluta sina dagar på bästa möjliga sätt. En morgon då jag steg upp låg hon död på en av sina favoritplatser. Hon såg fridfull ut. Mimmi blev 10 år och 8 månader.